missunnad

Så. nu är jag lugnare. Såhär är det. min historia är lång. när jag var liten å gick i skolan så fick alla en läs-läxa. jag kunde inte läsa men alla andra kunde läsa. när vi skulle läsa i skolan så satt jag och målade för det var jobbigt att alltid vara den dåligaste. läraren sa aldrig något. det var först i femman som min mamma märkte att jag inte kunde läsa. hon ringde till skolan och min lärare blec chockad. hon visste inte att jag inte kunde. alla i skolan fick veta att jag inte kunde och började fråga mej massa om det. som om dom har med det å göra ?! Perfekta människor. min lärare ville att jag skulle ha extra lektioner efter skolan hade slutat för att lära mig. det ville inte jag. jag ville ju hänga med mina kompisar såklart! alla blev sura och jag fick gå hos en speciallärare. jag var missanpassad. redan då.

Nu går jag på ett sär-program. alla är handikappade utan jag. jag blir ofta retad av mina kompisar i andra klasser för att jag går med cp-barnen. jag vill inte gå dit jag vill inte synas med dom. jag är faktiskt normal!! fast jag har svårt för saker. när jag var liten så hjälpte jag min storasyster med matten. hon är flera år äldre än jag. nu är de inte så längre. ingen lärare lyssnade på mig så jag struntade i dom. när dom sa något som jag inte ville så sket jag i det. istället för att bli arg och få ett spel i skolan, så gick jag därifrån. jag stack hem. jag ville inte bli den bråkiga. läraren blev sur och ringde till min pappa som genast skällde på mig. bråken fortsatte hemma istället för i skolan. lärarna visste att jag rökte. mamma köpte cigaretter till mig. ändå fick jag inte röka i skolan. klart att jag gick därifrån??

Vi fick röka utanför skolan område, men vi fick inte gå utanför skolans område på skoltid. hur fan får dom ihop det????? Jag behövde min cigarett. jag vet att det inte är bra att röka men jag tyckte det var upp till mig. jag hade så mycket hat i mig. om dom ändå bara hade låtit mig röka!!!! suck.

som sagt. så villjag iaf skriva av mig massa nu och jag hoppas att du vill följa mig och stötta mig på min resa. jag hade nyss en annan blogg som hette kränkt.blogg.se men nu har jag denna istället! Den andra krånglade.

Jag känner mig både kränkt och missanpassad. jag har ibland funderat på om jag ens borde leva. jag orsakar problem för alla. Bli inte oroliga nu! Jag ska inte göra något dumt. jag säger bara att man tänker mycket när man känner sig utstött och när man inte är "som alla andra"............................. en del människor vill sticka ut, det vill inte jag.

//Davve.